Kollegialt stöd och återhämtning avgörande för sjuksköterskors hälsa
Hur klarade sig sjuksköterskor genom pandemin – och vad kan vi lära oss av deras erfarenheter? Det är frågor som Cicilia Nagel, forskare vid Högskolan Kristianstad, har undersökt i sin avhandling. Resultaten visar tydligt vad som krävs för att skapa en hållbar arbetsmiljö i vården.
Foto: Johnér Bildbyrå
– Under pandemin arbetade många under extrem press. Det var inte bara arbetstakten, utan också brist på kontroll, förändrade scheman och otydligt ledarskap som skapade stress, berättar Cicilia Nagel, doktorand i medicinsk vetenskap vid Lunds universitet och universitetsadjunkt i omvårdnad vid Högskolan Kristianstad.
Avhandlingen, From Crisis to Care: The evolution of Nurses’ Work Environments Post-Pandemic, bygger på enkätdata från 2017 och 2020, där 4692 sjuksköterskor deltog, samt på ett antal kvalitativa intervjuer. Genom att jämföra data före och under pandemin kunde Cicilia Nagel och hennes handledare se vilka faktorer som påverkade sjuksköterskornas hälsa och arbetsmiljö.
Kollegorna och återhämtning är hörnstenar
En av de tydligaste slutsatserna är betydelsen av kollegialt stöd. Flera beskrev hur samhörigheten i arbetsgruppen var det som fick dem att orka.
– En sjuksköterska sa: ”Om jag vet att jag jobbar med henne, då kan vi flytta berg.” Det säger mycket om vad som gör skillnad. Under pandemin blev dessutom kollegornas roll ännu tydligare.
En annan viktig faktor är återhämtning – inte bara mellan arbetspass, utan även under pågående pass. Flera vittnade om att det saknades möjlighet till pauser, särskilt under pandemins mest intensiva perioder. Bristen på vila ledde till både fysisk utmattning och psykiska besvär.
– Vi kunde se att sjuksköterskor som saknade återhämtning löpte större risk att utveckla arbetsrelaterad psykisk ohälsa. I en av delstudierna identifierade vi 143 personer som uppgav att de utvecklat just detta.
Individuella resurser viktigare än ålder
En oväntad insikt var att det inte var ålder som avgjorde hur väl sjuksköterskor klarade pandemin – utan vilka personliga resurser de hade med sig. Livserfarenhet och förmågan att hitta mening i arbetet vägde tyngre.
– De som kunde acceptera situationen, men ändå känna att deras insats spelade roll, mådde bättre under pandemin. Jag trodde kanske att åldern i sig skulle spela större roll, men det var just förmågan att hitta mening och de inre motståndsresurserna, att ha levt lite, som var avgörande.
Vetenskapliga belägg till gammal sanning
En av de viktigaste bitarna med forskningen, menar Cicilia Nagel, är att bidra med vetenskapliga belägg till det som sjuksköterskor länge sagt: bättre arbetsmiljö är nyckeln till att behålla personal. Med omkring 13 000 färre sjuksköterskor i yrket jämfört med tidigare är behovet av förändring stort.
– Vi kan inte bara utbilda oss ur bristen. Vi måste värna den personal vi redan har. Det kräver att beslutsfattare ser både det mänskliga och det ekonomiska värdet av god arbetsmiljö, säger hon.
Nästa steg i forskningen är att låta sjuksköterskor själva vara med och ta fram förbättringsförslag. Att deras erfarenheter i högre grad får ligga till grund för framtidens vårdorganisationer.
– Vi vet att sjuksköterskor lämnar yrket, men vi vet också i flera avseenden vad det är som får dem att stanna. Genom att lyssna på deras röster och använda forskningen som stöd tror jag att vi kan bli bättre på att skapa hållbara arbetsmiljöer – både för personal och för framtidens patienter.